Fula Edith – En dag blev vi stora

Poetisk allt-är-sant-berättelse i A5-format på gulnat, matt papper.

Facebook

Tillvaratagna effekter
“Någon har slagit sönder ruta på kiosk. Öppnar väska lastar i allt godis jag kommer åt sträcker mig på tå, vill till chipspåsar längst in. Skär sönder lillfingertopp på väg ut. I lägenheten lägger jag ut godis på golv sätter en bit tejp på fingret kryper ner under ett täcke vi hittade i en olåst bil. Täcket rosa låg i svart sopsäck det har små och stora blodfläckar på. Vi orkade aldrig tvätta det. Jag somnar.”

– Den heter ”Svart sopsäck” och visst manifesteras snittet mellan Stefan Jarl och Gullan Bornemark ganska väl här. Ett genomgående grepp är det där att beskriva skeenden som vore de regianvisningar till någon annans liv. Fula Ediths kanske – hon som bara nästan är diktjag för någon som bara eventuellt använder henne som alter ego.

Så har vi hela uppsättningen bifigurer. Mona Lisa Overdrive, Tefatssystrarna, Ormskinnsindianen, Röd, Target-flickan, Santa Junky Doktorn på Östermalm och Turknäsan. Med flera. Man anar Jeff Noon, William Gibson, Banksy, Los Bros Hernandez och Kathy Acker nickande någonstans i kulissen, och det är beröm.

Så bygger Josefin Hinders fram en surrealistisk hyperrealism som är så absolut nu att den får i princip samtliga andra samtidsskildrare att skämmas lite.

– Jonas Thente, DN